Nicke Johansson 1960-2023, Pridegrundare
Vad är det som gör att saker händer?
Vilka krafter gör att människor på riktigt påverkas, communityn uppstår och normer och samhällen förändras?
Ibland kan det faktiskt vara en enskild människa som gör att det händer. Gör att det vänder. Mot alla odds. Nicke Johansson är en sån människa. Eller var.
Om det inte var för Nicke är jag ganska säker på att Stockholm Pride inte skulle hänt. Eller i varje fall inte blivit en sådan samhällsförändrande företeelse som den faktiskt blivit.
Nicke är drivkraften och hjärnan bakom den första Pridefestivalen i Stockholm, EuroPride98. Utan Nicke hade det nog ändå blivit ett EuroPride, men utan Nicke tror jag inte att Pride blivit en sådan livs-och samhällsförändrande företeelse som det faktiskt blivit. Och fortfarande är 25 år senare.
Vi är många som har Nicke att tacka för mycket.
Hur då undrar ni?
Nicke var tänkaren och den taktiske strategen. Nicke höll i budgeten fixade sponsorerna, Nicke såg PR möjligheterna och hade kontakterna. Nicke var den som målmedvetet och metodiskt tog ett steg i taget, och parerade när vi andra fallerade. Nicke var diplomaten och förhandlaren, plåstrade om tilltufsade aktivister och trasiga själar. Och hjälpte oss alla att orka och fortsätta i uppförsbacken.
Några exempel:
Visionären Nicke: ”- Sen när vi blir gamla Helena, då ska vi kunna se tillbaka på de här åren (1997-98) som tiden då Stockholm fick en livskraftig gay-comunity!” Egna medier, egna krogar, egna klubbar, egna galor, egna tv-program och en alldeles egen festival!
Strategen Nicke: Syns vi inte finns vi inte, så Nicke ville ha så mycket medialt genomslag som möjligt. Och som den drillade tv producent han var visste han att planera noga. Därför var det bättre att lägga festivalen när det brukar vara medietorka, mitt i semestern, för då är chansen störst att få mycket utrymme. Under den första Pride sommaren 1998 skrevs det mer om homo-bi-trans-frågor (som vi sa då innan förkortningen hbt-blivit etablerad) än under hela historien fram till 1998 sammantaget!
Ekonomen Nicke: Varje vecka följde Nicke noga försäljningen av biljetter, när vi sålt ytterligare 500 biljetter i förköp kunde vi beställa lite mer stängsel, en lite större scen eller några fler bajamajor. Nicke tog inga risker, han planerade och parerade varje steg.
Ränksmidar-Nicke: När de av flaggfonden donerade regnbågsflaggorna skulle levereras till staden för att för första gången i historien hissas på Stockholms flaggstänger och vi plötsligt fick beskedet av tjänstemännen att ”Nej, några regnbågsflaggor kan inte hissas på stadens officiella flaggstänger ity att regnbågsflaggan inte är en officiell flagga.” Då var det Nicke som började ringa runt… Och ett par dagar senare godkände det dåvarande stadsborgarrådet (från sin semester på hemlig ort) regnbågsflaggan, och den kom upp i tid till invigningen.
Tålmodige Nicke: I princip varje kväll i ett och ett halvt års tid stod Nicke med sin vita Volvo kombi utanför mitt jobb. Tålmodigt väntande på den försenade projektledaren, för att åka tillsammans till vårt andra heltidsjobb på det lilla Pride kontoret hos RFSL på Sveavägen. Vi lekte att vi var ett straight par! Villa, Volvo, Vovve liksom. Fast vår villa var Pride kontoret och den behövande vovven alla de många starka Pride viljorna och o-viljorna. För motstånd fanns det också då.
Tack Nicke för skjutsen. Tack Nicke. För allt. Du är en av de allra viktigast doldisarna i den svenska homohistorien. Utan dig inget Pride som vi känner det.
Regnbågsflaggan vajar på halv stång nu. Men varje gång den hissas Nicke, hissar vi den för dig.
Helena Westin, vice ordförande Sthlm EuroPride 98
